Blog Image

Rightside Roadracing

Roadracing, the new Black !

A simple blogg about me, and my G-force obsessed life.

PÅ G !

I Garaget Posted on 12 Aug, 2016 16:38:27

Nej, nu börjar det krypa i kroppen så dags med en lägesrapport kanske !!

I morgon är det på pricken 3 månader sedan jag gjorde en felbedömning på Anderstorp och som många nu vet fick jag en mysig krosskada i höger sida av bäckenet som fläkte sig likt en plyfaskiva, och en finare spricka över hela höften och som bonus uppe på det 3st frakturer i vänster fot. Lite senor i tummen och andra ställen blev överansträngda, samt div inflamationer.

Bike Week kalkylerades bort ganska snabbt, men Falkenberg i augisti har funnits med rätt länge, för det är en av mina favoritbanor.
Kanske för att det var första banan jag åkte MC på?
Kanske för att i Nyhemskurvan var första stället jag råkade dutta i knät, varv efter varv?
Kanske för att det är nog den bana jag åkt flest varv på, dock inte så många som man vill.
Kanske för att man fyller år den helgen?

Förra måndagen var jag på återbesök på Mölndals lasarett och läkare tittade förvånat efter kryckorna då han klev in i rummet, jag svarade lite försiktigt att jag inte använt dom speciellt mycket sista 4v och det kanske var dumt av mig.
Nej då, men han var förvånad över att jag kunde gå så bra och bäckenbenet såg ju fint ut på röntgen, dock skulle nog smärtan i foten var kvar ett tag till, och Alvedon vart ju mesigt, jag skulle gå på tyngre grejor, igen.
Enda gången han tidigare sett någon inte hoppa på kryckor i 3 månader efter liknande skada, vilket är ungefär normalt, var en elit Triathlonutövare som gjort samma sak då han kraschat på trampcykel. Jag hoppades på att det var den goda fysiken som var orsaken till återhämtningen, men det var det inte enligt läkaren. Utan det enda som spelade in var hur mycket man ville komma tillbaka ! Fanns inte muskler i världen som kunde hjälpa till, utan vara pannbenet. Rätt skönt att få höra nått positivt i det hela.
MEN, alltid detta men, om jag vurpar igen och smashar upp benbrottet nu, så är det troligt träben som gäller, och detta fick mig nog att skjuta på en ev. tävlingsdebut framåt i tiden, nästa år kanske ?

Men på söndag, och måndag, och tisdag och… jag 3 dagar lär nog räcka mera än nog för att ta ut mig, så ska jag snurra runt på Kinnekulle Ring. Inte den bästa bana att sladda av på, men nu ska jag ju inte göra det, utan bara hitta självförtroende, förtroende för däck och allt det där andra som snurrar runt i skallen så fort jag ser en kurva.
Barnvagnar, möta en timmerbil med stockar som flyger av, spannmålssträngar, jord från en traktor, mera barnvagnar, varför har barnen rosa cykelhjälmar och vart är deras föräldrar, har jag rätt däckstryck, vart är timmerbilen, hur bra fäste är det i R10 typ 2 på en dålig landsväg, har jag slängt ut katterna, var blir det för middag ikväll ??

Hjärnan vill inte släppa alla risker som finns på vägen och någon sa att det är ett friskhetstecken att känna så här och istället vilja åka bana.

Styrka och kondition är väldigt långt från där den var, men sakta sakta kommer den tillbaka så nästa vår är den nog OK igen, men innan dess vill och måste jag få åka lite fint runt på en bana. Annars blir jag tokig ! Tokigare…. TOKIGASTE !
Men jag kommer iaf att åke med ner till Falkenberg och supporta min lokala SST600 förare på fredag och lördag, för söndagen skall ägnas år att bli ett år äldre, på hemmaplan i år.

Så i år kanske det inte blir nått tävlande, men nästa år… då, då jävlar ska jag gå i mål !

Nu ska jag gå ut och kolla kalltrycket för 50-11e ggn idag….



Rehab

I Garaget Posted on 14 Jul, 2016 19:02:01

Nu har jag verkligen inte bloggat på superlänge !
Vilket jag har åter igen dåligt samvete för, men det har inte hänt så extremt mycket på hemma fronten kanske, eller har det ?

Hojen är ihop igen, och jag mindre ju att den fortfarande var bes och laglig att framför på allmän väg om man monterar på lampor, så det gjorde jag och förra lördagen klämde jag 38mil på vägen för att få lite känsla igen, samt jag abort lite mentala spärrar. Vilket det finns många numera ! Vågar inte alls lägga ner i kurvorna eller släppa på fart, fast det ska man kanske inte på vägen heller så.
7e augusti blir det att känna på bana igen, och då på hemmaplan, dvs Kinnekulle Ring.

Rehaben med kroppen gick riktigt bra till att börja med, sen rasa blodvärdena och all kraft försvann totalt. Klarade inget och vart tvungen att vila rejält i 10 dagar utan någon rehab direkt. Lite enklare rörelse hemma bara, men inget som byggde tillbaka muskler eller konditionen som är i det närmaste noll, och då menar jag noll.
Att gå 500m är rena maratonloppet numera, tyvärr.
Men jag har inte gett upp målet att starta på en tävling till i år och det är bara att kämpa på !!

//Ulf



SM premiär och highside

Trackdays Posted on 22 May, 2016 20:17:31

URSÄKTA, MEN DET ÄR VÄLDIGT MYCKET MENINGSLÖS TEXT

Men jag har inte så mycket mera för mig just nu.. Så, mest för mitt eget minnes skull kan det ju vara lite kul att göra en LÅNG sammanfattning av helgen på Anderstorp + att det är ju lite kul att på ett självironiskt sätt dela med sig av erfarenheter då och då.

Men jag vill börja med att förklara att jag vet redan att fel däck satt på så det kan vi lämna därhän i kommentarerna 😛
Iaf, eftersom jag var sjukskriven för utmattningssyndrom redan innan så hade jag all tid i världen att rulla mot Anderstorp i god tid, och då min läkare sagt att jag ska göra saker som är kul och roligt kände jag mig stärkt i att delta utan skuld mot min arbetsgivare som kanske tycker att jag ska vila och inte tävla under min sjukskrivning.
Torsdag efter middagen så sade jag hejdå till min dotter och hennes mor som skulle dra till Burma och jobba i 14 dagar, och hon hade gjort klart att hon inte gillade att jag skulle köra då OM det händer nått blir det struligt för våran älskade dotter på 8 år.

Jag tog omvägen över Varberg där en gammal dragracing vän hämtat upp ett reservställ jag köpt veckan innan för rätt peng, och med matchande stövlar i rätt size med !
Framme i god tid på Torpet, checkade in och pröjsade för träningen.
Tog en plats långt bort i depån, men vid ett elskåp och med plats vid sidan om för min nya bekantskap som kört SST600 några år och som kommer med bra tips om allt, och han bor ju i samma kommun som mig så vi är ju lite “grannar” till vardags med.

Fredagen tänkte jag känna mig fram försiktigt och inte överila mig på nått sätt.
Hade värmarna på tills jag såg på utfarten att R600 hojarna rullade ut, förlorade några minuter per pass, men däcken vart ju hyfsade varma iaf. Däcken var schysta beg Pirelli Superbike Slicks med ca 6mm djup i hålen för att vara petig. SC2 bak och SC1 fram.
Som alla andra har man studerat lite Utube filmer, men jag fick ju även en hel del råd från min SST600 granne…
Första passet vart helt OK fram tills hojen STENDOG på Hansenrakan, jag fick upp hojen på gräset och gled ut längs med amcorräcket till vänster och stod 5m bakom flaggposten i kurvan, men ingen funkis såg mig… dom solade mest.
Då jag stannat såg jag och kände doften, den kokade !!??
2v innan hade den ingen tendens till detta, men nu alltså ?
Den kallnade och startade och jag linkade tillbaka till depån då passet precis vart slut.
Om jag minns rätt bryter den tädningen vid 120′ C men är osäker.
Hitta massa vatten i catchtanken och dränera den.
Erfarenheter från dragracingen med bensinmotorer och vattenkylning säger mig att det kanske vart för mkt i kylet då den toppfylldes kall, så jag tänkte jag går ut och testar nästa pass som den var.
Funka kanonbra och den låg superB i tempen, men min QS gav upp 100% istället detta pass.
Skit samma, lär dig crossväxla gubbe !
3e passet hade jag för snäv ingång i g:a startmål kurvan och utgången blev piss långt ut över curbsen och jag kollade in gräset lite. Men ingen fara på taket.
Åkte 1.53 detta passet och var rätt nöjd med detta då jag sänkt mina mål till att åka 1.50 och inte 1.47 som jag hade innan jag brände ut mig på jobbet.
Följande pass åkte jag 1.54 och 1.55 som bästa och var lite irrterad över att jag inte kom under 1.53 då jag tyckte jag laddade hårdare.
Men annars känndes allt toppen bra faktiskt, fast jag bromsade för tidigt i stort sett över allt och hade låg men safe in i alla böjar, lite på gränsen till touring kanske ?
Just denna dagen var det exkat 2 år sedan jag fick mitt körkort för tung MC, så jag är ROOKIE, och jag tror jag nu kanske är uppe i 2000mil MC körning totalt.

Lördag och kvaldags !
Laddade rätt rejält på morgonen, framför allt mentalt och måste påstå att mera fokuserad och i “zonen” var det längesen jag var.
Hade lite peptalk med min granne som tagga mig riktigt bra.
Med flång nya slicks på, jag nu vet vi ju det redan att CompK är inget för min kassa körstil, men just då var jag övertygad om att dom skulle få mig mera trygg och inte vålla problem.
Min granne SST600 föraren gav mig rådet att gå ut 3-4 varv och komma in i pit för att andas, dricka lite vatten och sedan gå ut och ladda på så bra det gick innan flaggan föll.
Han drog med stöd och värmare upp till pitlane så allt kändes toppen.
NU JÄVLAR !! typ… nu skulle jag lura hjärnan och bromsa där man ska bromsa inte ha konstant förtidig sädesavgå……

Utvarvet började jag att flytta dom framåt lite men inte massor, men när jag kom till Hansenböjen så släppte bakhjulet lite då jag gick på gas, inget super allvarligt men lite irriterande, fast jag tänkte väll att jag kanske var lite för aggressiv nu.
Ut på första flygande och det kändes OK, men det släppte i Norrkurvan, Hansen och även ut på start&målrakan. Jag var mest jävligt irriterad och förbannad, hade jag inte fått upp värmen ?
Lufttrycket var helt rätt då jag gick ut, helt bombsäker.
Andra varvet vart ännu värre och då det halka till bra i Hansen så valde jag att rulla in i depån efter en check att ingen låg i arslet på mig.
Svor och gapa om däckhelvetet då jag fick vattenflaskan och var frustrerad de lux.
Men måste ju åka några varv till !
Nu vet jag av erfarenheten att jag skulle inte gjort det.

Utvarvet var ungefär som innan, lite sladdrigt ur dom 4st kortare svängarna som är typ 90´, men i dom långa var det inga problem.
Första flygande ut så hade jag en för många bekant Degerfors bo efter mig, kanske 2-3s bakom, vilket jag inte då visste, men han passerade mig någonstans under varvet och jag blev lite glad av det då jag tänkte att jag ska försöka hänga på lite så kommer jag garanterat kapa tid.
Detta varvet sladda det precis som innan lagom mkt ur alla 90´som tidigare, men jag var aldrig rädd eller tyckte det var obehagligt.
Fick en bra ingång och träffa apex bra i första kurvan, kanske, kanske gled jag ut lite tidigt mot curbsen ut på flygrakan, men så fort jag såg tippen på dom så tryckte jag cykeln ifrån mig och försökte räta upp den så mkt jag kunde och jag uppfattade det iaf inte som jag gick på gas mera än tidigare. Om jag minns rätt hade jag fått tillbaka skallen bakom kåpglaset och såg den dära väl lackerade Hondan en iof bra bit bort, med mera Hk än i mina gamla Ninja, så kanske jag gick på gas för mkt ? Inte omöjligt.
Men ett ögonvittne tyckte det var jättekonstigt att det släppte där för mig för jag hade inte alls mycket lutningsvinkel, och det borde inte hänt där.
Iaf så hände det, och min tanke var direkt, och det minns jag glasklart:
-“Fan ! Denna erfarenheten behöver jag inte här och nu”
Minns inte att jag släppte gasen, för jag hoppades på en lowside, och trodde faktiskt jag gjorde det.
Men då man sett bilder och jag är kanske 5m före hojen på andra sidan curbsen så kan man nog konstatera att det gjorde jag INTE. Jag landade alldeles säkert på höger höft, då det är skrot där.
Id: 430580″>
Sen låg hojen på sidan och jagade mig, samtidigt som den roterande klockvis.
Oturligt nog kom den ikapp mig och puffade på mig så jag rullade väll 2 varv med den emot min rygg och skrev mm. Fick in vänster hand under bakhjul/cuts mm
Jag minns jag hade visir ned mot asfalten och den kändes som jag blev överkörd av ett ånglok, men så illa var det inte.
När allt lugnat sig vill man ju ställa sig upp- “..and walked away” men jag kände lite, inte så farligt, smärta i höger höft. Men då jag befann mig på en banan, var licensierad och “proffs” så tänkte jag att jag ligger fan kvar till ambulansen kommer.
Hamnade med mina fötter mot skogen och skallen mot utgången av kurvan jag precis försökte ta, hojen låg intill mig och jag så instrumenten så fin, så jag slog av tändningen, dumt att batteriet drar ur sig om man ska köra imorgon kanske.

Vred skallen mest för att se så jag var urspår för andra förare och då såg jag bucklan och skrapmärken på tanken, ja ja tänkte jag, finns TIG, tillsatsmedel hemma i garaget, det löser sig.
Det varvet fick jag sedan veta att det var 1.50.9 vilket jag blev jävligt lycklig över att det var.
Då jag vet, och det räcker, att jag har och hade mkt kvar att ge, och man lär så länge man vill !
Jag utgår iskallt från att alla hade förbättrat sina tider i kvalet om det inte blivit brutet av mig.
Visa körde ju dock 7 kvalvarv enligt Raceresults, och jag landa på plats 21 av 26, för mig är det helt OK.

Jag är trots det som inträffade, extremt glad över att jag deltog !
Bland det ballaste jag gjort på länge, jävligt länge, och kommer tillbaka lite visare, lite gråhårigare, lite stelar och mycket sämre fysik, men jag SKA ut och tävla i år igen.
Helt OK att vara sist över allt, bli varvad och hånad men jag ska ut igen !

Del 2 kommer senare och det tänkte jag ägna åt att dela med mig av hur resten gick till för dom som inte lyckats idiotklota på sin premiär.

Del 2 då.

Efter att jag fått hjälp att kränga av mig överdelen på stället så kröp jag upp på ambulansbåren, och höger höft var öm, men inte värre än när jag highside´a på allmänväg April 2015. Så så jävla farligt kan det ju inte vara.
Funkisarna, som man ju aldrig får ge kritik då dom jobbar gratis, (<- ironi) orkade inte ställa hojen upp utan välte över den på andra sidan. Inte för jag brydde mig direkt, men en ambulansgubbe reagerade direkt och skrek, -“Ställ den upp!! det kan rinna ur olja ju..”
Hade jag inte en tanke på, men lite vaket av honom.
Sen kom skamkärran och jag han förklara vart min depåplats var.
Jag vill ju inte behöva lite genom hela depån efter bågen då man ska reparera, eller iaf lasta in den i Ivecon.

In i sjukstugan och upp på en brits, välte ner benen mot golvet och dom började lirka av bootsen, då kände jag att höger fot smärtade, och det förvånar mig inte, mina fotleder är skitklena !
Kan ju knapp löpträna på grus utan att trampa snett.
Sen undrar dom om dom ska klippa stället eller om jag ska ta av mif det.
Dum fråga, jag ska ställa mig upp och börja kränga av det, men dra åt helvete !
Höger lår bara panik-krampar !! Hela och alla muskler från knät och upp total låser sig !
Det var det jävligaste tänker jag, men dom lirkar av stället till slut och ungefär samtidigt kommer min SST600 polare med pissetoffler, mobiltele (som nästan var tom på batteri) och han pratar några ord med mig, men han har ju kval alldeles strax så jag skickar ivåg honom.
Dom rycker lite i mitt ben och ställer massa roliga frågor som dom gör för att kolla min status.
Det konstateras att min höft fått en bra smäll så in till Värnamo var det ingen tvekan på.

Jag ringer min flickvän, lite full i skratt är jag då hon ju var på väg till GBG för att se musical med dottern innan hon dagen efter skulle flyga till Burma kl 8.
Dottern skulle vara hos bekanta så länge, till jag hämtar henne senast kl 21 på kvällen, det var planen.
Jag säger att jag nog INTE kommer kunna hämta henne och att det är bäst hon hittar på en nödlösning, som senare blev hennes far som kom ner från Eskilstuna och vårdade våran dotter i 14 dagar. Thank God för bra svärföräldrar.

Efter det fick jag SMS från polaren som kommit ner till banan, att han var framme, för att titta på mig och alla andra så klart. Han undra om han skulle kom in till Värnamo direkt, men jag svara att han kan kolla klart på alla race och sedan hämta upp mig.
Tanken läckte ju så mera race denna helg var ju inte aktuellt.

Här ifrån kan det vara lite suddigt, för dom börjar mata mig med massa morfin.

Men jag får en CT scanning och det kanonbra ortopedläkaren få spelet, det är flisor och skrot allting.
Jag tar inte så allvarligt på det, för jag kan ju röra på benet, men har spänner runt ett brett bälte och drar åt runt höften, och från och med nu får jag inte röra mig längre. Ungefär här lär jag mig att om jag fokuserar och slappnar av så finns det ingen smärta alls. Rätt nice.
Blir åter igen ned puttad till CT röntgen, och detta är väll det som är mest smärtsamt, att flytta mig från brits till brits, för alla är och rycker i mig, så känns det iaf.
Röntgen 2 klart och min polare dyker upp med sin väninna.
Vi pratar och skojar som sig bör, och jag får 3 påsar snus som jag trycker ner i plånboken som jag med fått med mig från banan.
Tyvärr tog jag inte hela dosan, ingen mobil laddare heller, och nu börjar det bli lite desperat att få mobilen laddad 😛

Jag hade fått en pisseflaska, men va inte pissenödig, då ortopedläkaren säger att han skiter i om jag är pissenödig, han vill bara se att det funkar.
Så min vän lämnar mig och jag halar fram ormenlånge för att visa att jag kan fan pissa!
Lite lätt ledsen blir jag då det visar sig att flaskan inte fylls med mjöd, utan mera kolsvart rödvin från Bordeaux. Skit oxå !
Erfarenheter från dragracingen igen, att när man rullar mycket och hårt så får intre organ en jävla tur i kroppen, det kan vara så att en förare ser helt OK på utsidan, kliver ur bilen och vinkar till publiken, men sedan blir liggande på intensiven jävligt länge pga att inre organ ger upp.

Ca 7 dl blod blev det, kanske 8, det kommer in en sköterska efter ett tag då jag larmat.
Orkar inte ligga och balansera flaskan längre, och jag känner lite kallsvett, säger till sköterskan att jag behöver kolhydrater, NU, börjar bli torr i munnen med, shit, det här är bekant, inte igen !
Sen går det fort med dom klassiska symptomen, ringer i öronen, ännu kallare, tar tag i sköterskan hand och säger “sockerlösning NU”.

Ligger ju på rygg så jag ser ju monitorn med mina värden, dvs puls, syresättning av blodet och antal andetag/minut. Syresättningen har jag ju tidigare noterat att den larmar så sköterskan kommer in om den sjönk under ett värde på 95 och 100 var max.
Nu låg jag där på rygg och såg den dimpa ner med en 8 som första siffra samtidigt som min syn blev svart vit, sen blev det svart men jag hörde en sköterska prata med mig hela tiden.
Är du med oss Ulf ? Konstant.

Jag var nog ute och seglade ett tag iaf, men när jag öppnade ögonen igen så hade dom figur rakat mig rätt seriöst lite varstans och monterat en massa elektroder, massa mera nålar i armarna, eller nu hade jag 4st totalt istället för 1 + att det vart riktigt trångt med folk runt britsen.
Ortopedläkaren som jag fortfarande tycker var kanonbra tittade på mig och sa nått i stil med:
“Du får inte skrämma oss så där Ulf!”
Jag tror jag mest log ..

Sen blev det en röntgen till under kvällen och läkaren ville först skicka mig direkt till Mölndal för operation då han sade att där finns dom bästa i landet för denna skadan. Men dom ville skicka mig till Sahlgrenska men där blev det problem med filöverföringen.

Så, minns inte vilken dag, kanske måndag, så kördes jag med ambulans till Jönköping, lastades in i ett ambulansflyg, flögs till F7 Såtenäs och där ifrån till Lidköping där jag hamnade med en lokal revykung som är frireligiös och senil. Det var INTE kul, smärtan OK, höra psalmer, och samma historia om och om igen om när han var med om en film inspelning.
Inte omöjligt att jag kommer vara lika jobbig, men det var mentalt påfrestande.

Efter 2 dagar där fick jag redan på att imorgon ska du till Mölndal för operation kl 13.00
Gött.
Transport ner på morgonen och operationen startade kl 12 redan.
Där ligger man utlämnad på ryggen och en, ja man ser ju bara ögonen, men snygg operationssköterska pratar om det ena och det andra, troligtvis för att man ska vara lugn.
Men det hade vart kul att veta namnet på kvinnan som faktiskt rakat min sädeskanon, eller ?

Vaknar upp och är totalt mega utmattad, orkar inte lyfta skallen från kudden ens och det tar minst 6-7tim innan jag orkar det.
Orsaken är att min blodvärde, det är ju vikten man mäter, ligger på 72 just då. Mitt värde visar sig har legat på 165 då jag lades in i Värnamo. På män ska det väll vara över 130 för att vara frisk.

Allt rullar på bra och all personal är kanonbra, träffar en Håkan på avdelning som jag har massa gemensamma bekanta med så det blir kaffe hos han om en 5-6v då han bor utmed en ball mc väg vi brukar åka då å då.
Enda besvikelsen är resan hem !
Får reda på att idag ska du hem, så kl 12 bokas transport som skall komma kl 14.
Jag räknar med försening, kanske kl 16 och då är jag ju hemma i Lidköping kl 18 senast, 2 tim och 12 mil … kl 23.30 kom transporten och jag led av ångest delux då jag hoppats på att få träffa min dotter ju.
Transporten i sig var OK då dom kom från Skara som är min födelseort och vi hade väll lite att prata om iaf.

Tillbaka i Lidköping så var alla sköterskor toppen och jag fick bra råd från en sjukgymnast.
Vilkoren för att skickas hem var ju att man klara sig hemma, och dom frågade massor om hur mitt hus var utformat och om min sambo mm. Nu har jag faktiskt ingen sambo då min flickvän och dotters mor flyttade några km för fler år sedan då hon inte stod ut med mig. Står lite om det i trådstarten.

Nu är jag hemma iaf, med rullstol, kryckor och en tvättpall, massa morfin och sprutor mot blodproppar.

Höger ben får jag INTE belasta med att stå på det för ytterligare 5v och vänster ben som inte längre har gips utan årtås, som är lite speciellt, det skiten måste jag ha på i 4v till iaf.
Så det ser ju skit fel ut då jag hoppar på “gipset” och inte använder benet som ser helt ut.

Finnas massa mera att berätta. Men nu blev det långt så det räcker….

Bla om när en enligt mig skitsnygg sköterska kommer in med brett leende på läpparna och säger:
-“Nu ska vi ta bort katetern!”

Hmm……



Skum !

I Garaget Posted on 13 Feb, 2016 22:11:47

Fick ett litet ryck, men förkylningen som inte lämnat kroppen däcka mig halvägs då jag fått i 3 kuber av 6st i tanken…men efter lite vila så vart alla i efter 2 sköljningar, efter det hälde jag i ca 2 liter soppa, skakade om ett tag och tippade ut detta med… så det vore väll fan om det inte ska funka bra.
Sen misstänker jag att man ska dränera tanken på vintern (som man alltid ska) så inte spriten i soppan löser upp skummet.

Efter det var det lika gott att fippla vidare med tanken, så jag tog loss det pissiga racetanklocket och försökte täta det med mera silikon.
Det läckte lite innan när bågen låg ner, så jag ville fixa detta innan man får problem på en besiktning på bana.
Samt monterade tankgrips som behövde byta ut.
Detta för att få gått grepp med knäna då man bromsar hårt !!

Thats it !

Fick lite svar från min dämparekille, som har mkt att göra så därför har han prioriterat enduro o MX åkare vilket är helt OK, men kanske dom är klara snart iaf.
Fjädrarna som sitter i dämparna i fram fick jag reda på vilken size det var, och om jag väger ca 75-76kg så borde det vara spot-on rätt.
För 2 år sedan vägde jag ca 115kg så här års…. men det är en annan historia 😛

Veckan som kommer ska jag, om kroppen vill bli friskare, slipa lite plast och börja bättra på färgen. Blir ingen superlack, då jag kallt räknar med lite geografibesök senare i år. Inget man vill, men ser man till tidigare erfarenhet i livet så kommer det hända igen, och då kommer jag bara förbanna mig över cash man lagt på lackeringen och inte på bantid eller däck kanske ?

//Ulf



Nu så !

I Garaget Posted on 11 Feb, 2016 20:41:47

Jag har nöjet att får
tala om att 2 lokala företag i från Lidköping har anslutit sig
till min Roadracing satsning 2016.

Det första är ett
suveränt resebolag vid namn Synnergrens Resor som jag med varmt
hjärta kan rekommendera alla att använda sig av för både kortare
och längre resor !
Så är ni ett kompisgäng, förening eller
företag som planerar en resa, ring Staffan på Synnergrens Resor.

Att Staffan gillar att åka
MC är extra kul då han vet hur mycket man måste satsa för att
lyckas.

Det andra är Lidköpings
Nytt som torde vara den mest lästa lokala tidningen online, och är
man som jag inte intresserad av att få massa papper i brevlådan
utan bara vill läsa online så är Lidkopingsnytt.nu det snabbaste
och enklaste stället att få lokala nyheter snabbt på, men
självklart levererar dom viktiga riksnyheter likaså.

//Ulf



Fever

I Garaget Posted on 10 Feb, 2016 22:34:57

Så var det dags för en rejäl förkylning igen, har faktiskt klarat mig från detta i flera år och är lite förvånad över att jag fick det faktiskt.
Mina mera sunda matvanor och träning har gjort mig helt klart mindre mottaglig för detta men ingen går ju säker så det är väl bara att bita ihop och genomlida det.
Tråkigt nog kom det i början på min uppbyggnadsfas inför roadracingsäsongen, 2v in i mitt 8v program blir det alltså 1v vila och sedan börja med konditionsträning innan jag återigen går på styrketräning.

Tror jag drog på mig detta då vi var uppe i Tandådalen och skulle kana utför på slalomskidor för första gången sen 1984 eller så… och det gick hyfsat bra och var skitkul !
Kommer lätt göra om det och helst med min dotter som är duktigare än mig på det.

Sen har jag väl förhoppningsvis ett par nyrenoverade Öhlinare hemma nästa vecka och kan börja återmontera allt, vilket känns som det är dags för nu.



82 dagar kvar

I Garaget Posted on 01 Feb, 2016 12:45:49

Nu har det gått så där extremt länge sedan senaste
bloggposten så jag har dåligt samvete för det. Har ju lovat mig själv och då
läsare jag har att uppdatera minst 1ggn i veckan så va 17 hände?

Egentligen inte så mycket, men helgen som gick spenderades
på MV Mässan i GBG och det var klart ball att träffa alla banåkare man lärt
känna i sommar och nu är man än mera taggad att få ut på banan och träna igen. Är
det 82 dagar kvar till första träningen på Gelleråsen tro, sen ytterligare 14
dagar till SM serien drar igång på Anderstorp.

Men idag kom framdäcket jag köpt nytt från Metzler och snart
borde 2 nya bakdäck med komma med andra ord.
Innan detta köptes så handla jag på mig 3 beg däck också, för att använda till
första träningen i Maj då. Pirelli Superbike slicks, som jag nog tror är lite
bättre än Metzler, men grymt mycket dyrare. Metzler som för övrigt tillverkas
av Pirelli numera så vi får hoppas på det bästa ändå.

Jag har lämnat min Öhlinare till David Rudhem för renovering och översyn och
hoppas dom är klara om max 14 dagar, för då åker Jenny och Oliva bort i 1v och
då kan jag grotta ner mig i garaget och montera ihop hela bågen förutom alla
plastkåpor som skall lackeras upp lite innan våren som snart kommer.

Dom nya fina goa Galfer bromsskivorna är monterade på framfälgen
som köptes utan skivor, och samma där, det ska bli grymt intressant att få
provbromsa dessa med nya belägg. Då dom orginalskivorna jag har är OK, men
beläggen var rena katastrofen i höstas. Skivorna var svarta efter Gelleråsen,
svarta från bromsbelägg som var slut. Men det var ju lun och fin körning så jag
känder aldrig att det var på gränsen, men nu i sommar, då ska det laddas hårt
och bromsas sent.


På tal om att bromsa sent, eller senare, så kommer man ju in
på vikten av ekipaget.

Jag har ju ett hemligt, eller kanske inte, mål att komma ner till 76kg, och då
inte i någon form av akutbantning och tappa muskler, utan att träna bort fett
och bygga muskler snarare. När jag började träna för 2 år sedan vägde jag runt
116-120kg. Som mest vägde jag iaf 120kg och jag droppade till 86kg på 1,5 år
med mycket träning och bra kosthållning. Sedan låg jag still där över sommaren
och in till November då jag gav mig fan på att jag skulle ner under 80kg iaf.
Tyvärr har väll vågen stannat på 81kg ungefär. Men jag kommer fortsätta i februari
och en bra bit in i April att träna 5-6 dagar i veckan. Detta ihop med lite
smått kaloriunderskott borde ge resultat tycker jag. Men att från 1 April kommer
jag nog inte ligga på underskott för jag behöver börja ladda upp kroppen till
bansäsongen. Träningen ser ut som så här en normalvecka:

Måndag: Kör styrketräning med focus på överkropp, axlar,
övre rygg och bröst och i vissa fall underarmar och triceps.

Tisdag: Intervaller på löparbandet kl 6.00 innan arbetet.

Onsdag kör jag bara mage och rygg på lunchrasten, i ca
25-30min

Torsdag är det benpass på gymmet

Fredag är det intervaller igen

Och om Olivia tränar Hapkido är jag på löparbandet under
tiden och kanske köra lite Biceps och axlar med om det känns rätt

Söndag sover jag i soffa.

Förresten, jag blev tillfrågad om att vara reservförare i ett långloppsteam, sk. Endurance. Vilket jag självklart tackade jag till utan att kolla med Jenny eller fundera på kostnaderna. Men det verkar bli ett inhopp där på Anderstorp då smiley

//Ulf



Men hur svårt ska det vara ?

X Force Factory Posted on 28 Dec, 2015 21:00:10

För alla är det inte lätt att fatta, men när jag säger att jag vill gå ner i vikt, så är det väll för för 17 självklart att man vill tappa FET !! INTE MUSKLER !!!
Eller ?
Allt som oftast kommer kommentaren
Men muskler väger ju mera än fet, det vet du väll?
SJÄLVKLART VET JAG DET !! och när man vill gå ner i vikt så är det ju fortfarande fett man vill tappa.
-MEN OM DU LIGGER PÅ KALORIUNDERSKOTT SÅ KOMMER MUSKLERNA FÖRSVINNA FÖRST JU !
NEJ, bara om jag INTE tränar och inte äter tillräckligt med protein.
och sen 1 nov var målet att ligga på ca -500kcal om dagen för att mot årsskiftet ligga på 80kg istället för dom 85-65 jag hade 1 nov.
Sen har jag till mig själv sagt att 75-76 vore idealet, men man ska inte vara orealistisk så jag siktar på under 80 vid 15 januari då jag har som sagt att jag skall börja bygga upp mina muskler igen, likt förra våren, samt konditionen som jag tappat en hel del under sommarens mindre träning.
Just nu försöker jag ligga på ca 2000kcal i snitt, viss dagar är det kanske 1900 och andra närmare 2100. Jag orkar inte vara lika rabiat som jag var förra året, och det är väll därför det går lite trögare med nedgången.
Det samma gäller när jag tränar, det är lite trögare och jag känner lite smärta i vissa leder, så som axlar, armbågar mm.
Men jag tränar en hel del för att få upp rörligheten i ryggen med, det kräver inte så mkt svett men en massa plågande av ryggen som gör rejält ont fortfarande då jag vrider på mig. Det är inte så mycket men det tar stop på tok för tidigt tycker jag.

Jag hade väll ca 20% kroppsfett vid 85kg och vill alltså tappa 5 kg eller helst ner till 75kg. Vid 80 kg så har jag ju tappat 5 kg fett förhoppningsvis och inga muskler.
Då har jag väll 15% kroppsfett kvar. Men om jag lyckat tappa ytterligare 5kg fett är jag nere på ca 9% kroppsfett. Lite i lägsta laget tycker till och med jag.

Varför denna flummiga önskan då ?
Det är enbart för att det ska vara lättare att hoppa, förflytta sig på MC´n då man köra, och kunna få mera fart in och ur kurvorna. Samt absolut i vardagen väga mindre och bära på mindre upp och ner för trapporna i jobbet.
ALLT blir lättare om man väger mindre men med samma muskelmassa, så A-O är att INTE tappa muskler, och det göra jag bäst i att träna mycket och äta minst 2gram protein per kropps kg.

Säg att jag och bågen ihop vägde ca 250kg på banan 2015 och 2016 hamnar på 235 i samma skick ? Det är en minskning på hela 9% eller ?
Nu drog jag bort 15kg för bågen blir även den lättare till 2016.
Hade jag fortfarande syslat med dragracing, så hade det betytt ca 0,2s på 402m vilket kan mycket väl vara avgörande i ett race om 20 varv !!
Om inte annat så kan jag spara däck, bromsa lite senare och bli mera mentalt övertygad.

BMI då ?
Ja som alla pålästa vet är det ju ENDAST ett förhållande mellan kroppsvikt och längd. Inget annat, MEN, man kan ju titta på detta med !
24,3 var min BMI då 1 nov, och övervikten börjar vid ca 87kg ihop med min längd, och nu protesterar en del, för man kan inte använda BMI om man har mycket muskler, HALLÅ !! Titta på mig ?!? Har jag mycket muskler ??

Personligen tycker jag att jag ser mest sne ut pga utsliten högeraxel och massa andra defekter ?!? Men inte fan är jag ett muskelberg ?!?
Åter till BMI, om jag hamnar på 80kg så ligger det på 22,9 och det är väll OK ?
Men vid 75kg så bra som 21,4, och inte ens det är på tok för lågt.
Vid 64kg blir jag underviktig, så det är långt dit.
Men medelvärdet för normalvikt är vid 76kg, SÅ JUST DÄRFÖR VILL JAG NER MOT 75kg !! SÅ jävla enkelt är det, men FORTFARANDE med bibehållen styrka och kondition, detta får man aldrig glömma, vilket många tror jag gör när jag pratar om att gå ner i vikt.

Sen kom det direkt från China ett bra broms/kopplingskydd idag, ser OK ut och säkert värt 150:- inkl frakten.

Skickar med en bonusbild från innan jag började tänka på vikten i januari 2014…
Jag har ju brallor på mig så man ser inte exakt hur mkt buk jag hade, men ansiktet och armar är lite rundare med om man tittar noga.

//Ulf



4 dagar

I Garaget Posted on 21 Dec, 2015 19:45:37

Det har gått 4 dagar sedan sist om jag minns rätt, men det känns som flera veckor sedan jag bloggad.
Inte för det hänt så mycket, men en känsla av slapphet infann sig.

Har funderart en del iaf, och det som hänt sen sist är att jag anmält mig och betalat för Steg 5 och snart Steg 6 på Gelleråsen den 23-24 April 2016.
Sen fick jag hem kedjelås å verktyg så jag spräckte kedjan och tvättat av den och reservkedjan.
I samma veva kunde jag rengöra motorn runt axel ur växellådan. Svingen fick med lite rengöring och det nya drevet monterades.

Jag fortsätter att ligga på kaloriunderskott i matvägen för att banta bort lite kroppsfet till, målet är att vara under 80kg när jag står på startlinjen, men nu tänker direkt många som mina arbetskamrater som tror jag vill bara minska på vågen.
NEJ, man måste äta rätt och framför allt mycket protein.
Nu har jag kört så här 1 period tidigare i livet, och inte så längesedan heller för den delen så det är ingen olägenhet som många tror, det är en vanesak.
Så i November försvann 3kg och att dömma av träningen på gymmet så lyfter jag samma vikter och samma antal reps fortfarande. Men med mindre punsch i kroppen helt klart. Ska bli nice då jag i Januari ligger på 79kg och ska börja äta fullt igen och känna energin komma tillbaka. Då ska jag fokusera änn mera på konditionen och styrka i mage, nedrerygg och ben. Sen ger vi lite extra fokus på axlar när det kommer till överkroppen.
Biceps och Triceps kommer typ sist på träningslistan iaf… till och med underarmar är viktigare.

Börjat få lite hyffs på bromsoken fram med, även om bilden inte är senaste direkt, fick i ny belägg bak med om jag inte nämt detta innan.



Ryggen

I Garaget Posted on 16 Dec, 2015 11:41:28

I april var jag ju övermodig och klanta till det vilket resulterade i en krash på allmän väg i på tok för hög fart för vad som är bra.
Kroppen är ju konstruerad för att klara fart som man kan uppnå för egen maskin och det är väll max 20 blås för en vanlig individ kanske.
Ont gjorde det och ända sen dess har jag små kämpat för att få upp rörligheten i ryggslutet igen, men nu måste jag ta tag i det på allvar. Det är faktiskt viktigare än styrka och kondition just nu.
Det mest påtagliga man tänker på är när man som jag kliver ur en bil flera gånger om dagen, och den simpla rörelsen att lyfta vänster ben och vrida ut kroppen i en snabb enkel rörelse. Då smärtar det obeskrivligt i höger sida av ryggslutet helt enkelt.
Jag har provat en del stretch rörelser som inte gjort så mycket mera än att talat om för mig hur orörlig jag är! Men då höger axel fick en bonk på Gotland Ring och den smärtan avtar med styrketräning, så har jag börjat styrketräna ryggen också. Tror att det redan efter 2 hårda pass gjort resultat. Nu kör vi vidare! Mot Rookie 600 2016👍



Next »