URSÄKTA, MEN DET ÄR VÄLDIGT MYCKET MENINGSLÖS TEXT

Men jag har inte så mycket mera för mig just nu.. Så, mest för mitt eget minnes skull kan det ju vara lite kul att göra en LÅNG sammanfattning av helgen på Anderstorp + att det är ju lite kul att på ett självironiskt sätt dela med sig av erfarenheter då och då.

Men jag vill börja med att förklara att jag vet redan att fel däck satt på så det kan vi lämna därhän i kommentarerna 😛
Iaf, eftersom jag var sjukskriven för utmattningssyndrom redan innan så hade jag all tid i världen att rulla mot Anderstorp i god tid, och då min läkare sagt att jag ska göra saker som är kul och roligt kände jag mig stärkt i att delta utan skuld mot min arbetsgivare som kanske tycker att jag ska vila och inte tävla under min sjukskrivning.
Torsdag efter middagen så sade jag hejdå till min dotter och hennes mor som skulle dra till Burma och jobba i 14 dagar, och hon hade gjort klart att hon inte gillade att jag skulle köra då OM det händer nått blir det struligt för våran älskade dotter på 8 år.

Jag tog omvägen över Varberg där en gammal dragracing vän hämtat upp ett reservställ jag köpt veckan innan för rätt peng, och med matchande stövlar i rätt size med !
Framme i god tid på Torpet, checkade in och pröjsade för träningen.
Tog en plats långt bort i depån, men vid ett elskåp och med plats vid sidan om för min nya bekantskap som kört SST600 några år och som kommer med bra tips om allt, och han bor ju i samma kommun som mig så vi är ju lite “grannar” till vardags med.

Fredagen tänkte jag känna mig fram försiktigt och inte överila mig på nått sätt.
Hade värmarna på tills jag såg på utfarten att R600 hojarna rullade ut, förlorade några minuter per pass, men däcken vart ju hyfsade varma iaf. Däcken var schysta beg Pirelli Superbike Slicks med ca 6mm djup i hålen för att vara petig. SC2 bak och SC1 fram.
Som alla andra har man studerat lite Utube filmer, men jag fick ju även en hel del råd från min SST600 granne…
Första passet vart helt OK fram tills hojen STENDOG på Hansenrakan, jag fick upp hojen på gräset och gled ut längs med amcorräcket till vänster och stod 5m bakom flaggposten i kurvan, men ingen funkis såg mig… dom solade mest.
Då jag stannat såg jag och kände doften, den kokade !!??
2v innan hade den ingen tendens till detta, men nu alltså ?
Den kallnade och startade och jag linkade tillbaka till depån då passet precis vart slut.
Om jag minns rätt bryter den tädningen vid 120′ C men är osäker.
Hitta massa vatten i catchtanken och dränera den.
Erfarenheter från dragracingen med bensinmotorer och vattenkylning säger mig att det kanske vart för mkt i kylet då den toppfylldes kall, så jag tänkte jag går ut och testar nästa pass som den var.
Funka kanonbra och den låg superB i tempen, men min QS gav upp 100% istället detta pass.
Skit samma, lär dig crossväxla gubbe !
3e passet hade jag för snäv ingång i g:a startmål kurvan och utgången blev piss långt ut över curbsen och jag kollade in gräset lite. Men ingen fara på taket.
Åkte 1.53 detta passet och var rätt nöjd med detta då jag sänkt mina mål till att åka 1.50 och inte 1.47 som jag hade innan jag brände ut mig på jobbet.
Följande pass åkte jag 1.54 och 1.55 som bästa och var lite irrterad över att jag inte kom under 1.53 då jag tyckte jag laddade hårdare.
Men annars känndes allt toppen bra faktiskt, fast jag bromsade för tidigt i stort sett över allt och hade låg men safe in i alla böjar, lite på gränsen till touring kanske ?
Just denna dagen var det exkat 2 år sedan jag fick mitt körkort för tung MC, så jag är ROOKIE, och jag tror jag nu kanske är uppe i 2000mil MC körning totalt.

Lördag och kvaldags !
Laddade rätt rejält på morgonen, framför allt mentalt och måste påstå att mera fokuserad och i “zonen” var det längesen jag var.
Hade lite peptalk med min granne som tagga mig riktigt bra.
Med flång nya slicks på, jag nu vet vi ju det redan att CompK är inget för min kassa körstil, men just då var jag övertygad om att dom skulle få mig mera trygg och inte vålla problem.
Min granne SST600 föraren gav mig rådet att gå ut 3-4 varv och komma in i pit för att andas, dricka lite vatten och sedan gå ut och ladda på så bra det gick innan flaggan föll.
Han drog med stöd och värmare upp till pitlane så allt kändes toppen.
NU JÄVLAR !! typ… nu skulle jag lura hjärnan och bromsa där man ska bromsa inte ha konstant förtidig sädesavgå……

Utvarvet började jag att flytta dom framåt lite men inte massor, men när jag kom till Hansenböjen så släppte bakhjulet lite då jag gick på gas, inget super allvarligt men lite irriterande, fast jag tänkte väll att jag kanske var lite för aggressiv nu.
Ut på första flygande och det kändes OK, men det släppte i Norrkurvan, Hansen och även ut på start&målrakan. Jag var mest jävligt irriterad och förbannad, hade jag inte fått upp värmen ?
Lufttrycket var helt rätt då jag gick ut, helt bombsäker.
Andra varvet vart ännu värre och då det halka till bra i Hansen så valde jag att rulla in i depån efter en check att ingen låg i arslet på mig.
Svor och gapa om däckhelvetet då jag fick vattenflaskan och var frustrerad de lux.
Men måste ju åka några varv till !
Nu vet jag av erfarenheten att jag skulle inte gjort det.

Utvarvet var ungefär som innan, lite sladdrigt ur dom 4st kortare svängarna som är typ 90´, men i dom långa var det inga problem.
Första flygande ut så hade jag en för många bekant Degerfors bo efter mig, kanske 2-3s bakom, vilket jag inte då visste, men han passerade mig någonstans under varvet och jag blev lite glad av det då jag tänkte att jag ska försöka hänga på lite så kommer jag garanterat kapa tid.
Detta varvet sladda det precis som innan lagom mkt ur alla 90´som tidigare, men jag var aldrig rädd eller tyckte det var obehagligt.
Fick en bra ingång och träffa apex bra i första kurvan, kanske, kanske gled jag ut lite tidigt mot curbsen ut på flygrakan, men så fort jag såg tippen på dom så tryckte jag cykeln ifrån mig och försökte räta upp den så mkt jag kunde och jag uppfattade det iaf inte som jag gick på gas mera än tidigare. Om jag minns rätt hade jag fått tillbaka skallen bakom kåpglaset och såg den dära väl lackerade Hondan en iof bra bit bort, med mera Hk än i mina gamla Ninja, så kanske jag gick på gas för mkt ? Inte omöjligt.
Men ett ögonvittne tyckte det var jättekonstigt att det släppte där för mig för jag hade inte alls mycket lutningsvinkel, och det borde inte hänt där.
Iaf så hände det, och min tanke var direkt, och det minns jag glasklart:
-“Fan ! Denna erfarenheten behöver jag inte här och nu”
Minns inte att jag släppte gasen, för jag hoppades på en lowside, och trodde faktiskt jag gjorde det.
Men då man sett bilder och jag är kanske 5m före hojen på andra sidan curbsen så kan man nog konstatera att det gjorde jag INTE. Jag landade alldeles säkert på höger höft, då det är skrot där.
Id: 430580″>
Sen låg hojen på sidan och jagade mig, samtidigt som den roterande klockvis.
Oturligt nog kom den ikapp mig och puffade på mig så jag rullade väll 2 varv med den emot min rygg och skrev mm. Fick in vänster hand under bakhjul/cuts mm
Jag minns jag hade visir ned mot asfalten och den kändes som jag blev överkörd av ett ånglok, men så illa var det inte.
När allt lugnat sig vill man ju ställa sig upp- “..and walked away” men jag kände lite, inte så farligt, smärta i höger höft. Men då jag befann mig på en banan, var licensierad och “proffs” så tänkte jag att jag ligger fan kvar till ambulansen kommer.
Hamnade med mina fötter mot skogen och skallen mot utgången av kurvan jag precis försökte ta, hojen låg intill mig och jag så instrumenten så fin, så jag slog av tändningen, dumt att batteriet drar ur sig om man ska köra imorgon kanske.

Vred skallen mest för att se så jag var urspår för andra förare och då såg jag bucklan och skrapmärken på tanken, ja ja tänkte jag, finns TIG, tillsatsmedel hemma i garaget, det löser sig.
Det varvet fick jag sedan veta att det var 1.50.9 vilket jag blev jävligt lycklig över att det var.
Då jag vet, och det räcker, att jag har och hade mkt kvar att ge, och man lär så länge man vill !
Jag utgår iskallt från att alla hade förbättrat sina tider i kvalet om det inte blivit brutet av mig.
Visa körde ju dock 7 kvalvarv enligt Raceresults, och jag landa på plats 21 av 26, för mig är det helt OK.

Jag är trots det som inträffade, extremt glad över att jag deltog !
Bland det ballaste jag gjort på länge, jävligt länge, och kommer tillbaka lite visare, lite gråhårigare, lite stelar och mycket sämre fysik, men jag SKA ut och tävla i år igen.
Helt OK att vara sist över allt, bli varvad och hånad men jag ska ut igen !

Del 2 kommer senare och det tänkte jag ägna åt att dela med mig av hur resten gick till för dom som inte lyckats idiotklota på sin premiär.

Del 2 då.

Efter att jag fått hjälp att kränga av mig överdelen på stället så kröp jag upp på ambulansbåren, och höger höft var öm, men inte värre än när jag highside´a på allmänväg April 2015. Så så jävla farligt kan det ju inte vara.
Funkisarna, som man ju aldrig får ge kritik då dom jobbar gratis, (<- ironi) orkade inte ställa hojen upp utan välte över den på andra sidan. Inte för jag brydde mig direkt, men en ambulansgubbe reagerade direkt och skrek, -“Ställ den upp!! det kan rinna ur olja ju..”
Hade jag inte en tanke på, men lite vaket av honom.
Sen kom skamkärran och jag han förklara vart min depåplats var.
Jag vill ju inte behöva lite genom hela depån efter bågen då man ska reparera, eller iaf lasta in den i Ivecon.

In i sjukstugan och upp på en brits, välte ner benen mot golvet och dom började lirka av bootsen, då kände jag att höger fot smärtade, och det förvånar mig inte, mina fotleder är skitklena !
Kan ju knapp löpträna på grus utan att trampa snett.
Sen undrar dom om dom ska klippa stället eller om jag ska ta av mif det.
Dum fråga, jag ska ställa mig upp och börja kränga av det, men dra åt helvete !
Höger lår bara panik-krampar !! Hela och alla muskler från knät och upp total låser sig !
Det var det jävligaste tänker jag, men dom lirkar av stället till slut och ungefär samtidigt kommer min SST600 polare med pissetoffler, mobiltele (som nästan var tom på batteri) och han pratar några ord med mig, men han har ju kval alldeles strax så jag skickar ivåg honom.
Dom rycker lite i mitt ben och ställer massa roliga frågor som dom gör för att kolla min status.
Det konstateras att min höft fått en bra smäll så in till Värnamo var det ingen tvekan på.

Jag ringer min flickvän, lite full i skratt är jag då hon ju var på väg till GBG för att se musical med dottern innan hon dagen efter skulle flyga till Burma kl 8.
Dottern skulle vara hos bekanta så länge, till jag hämtar henne senast kl 21 på kvällen, det var planen.
Jag säger att jag nog INTE kommer kunna hämta henne och att det är bäst hon hittar på en nödlösning, som senare blev hennes far som kom ner från Eskilstuna och vårdade våran dotter i 14 dagar. Thank God för bra svärföräldrar.

Efter det fick jag SMS från polaren som kommit ner till banan, att han var framme, för att titta på mig och alla andra så klart. Han undra om han skulle kom in till Värnamo direkt, men jag svara att han kan kolla klart på alla race och sedan hämta upp mig.
Tanken läckte ju så mera race denna helg var ju inte aktuellt.

Här ifrån kan det vara lite suddigt, för dom börjar mata mig med massa morfin.

Men jag får en CT scanning och det kanonbra ortopedläkaren få spelet, det är flisor och skrot allting.
Jag tar inte så allvarligt på det, för jag kan ju röra på benet, men har spänner runt ett brett bälte och drar åt runt höften, och från och med nu får jag inte röra mig längre. Ungefär här lär jag mig att om jag fokuserar och slappnar av så finns det ingen smärta alls. Rätt nice.
Blir åter igen ned puttad till CT röntgen, och detta är väll det som är mest smärtsamt, att flytta mig från brits till brits, för alla är och rycker i mig, så känns det iaf.
Röntgen 2 klart och min polare dyker upp med sin väninna.
Vi pratar och skojar som sig bör, och jag får 3 påsar snus som jag trycker ner i plånboken som jag med fått med mig från banan.
Tyvärr tog jag inte hela dosan, ingen mobil laddare heller, och nu börjar det bli lite desperat att få mobilen laddad 😛

Jag hade fått en pisseflaska, men va inte pissenödig, då ortopedläkaren säger att han skiter i om jag är pissenödig, han vill bara se att det funkar.
Så min vän lämnar mig och jag halar fram ormenlånge för att visa att jag kan fan pissa!
Lite lätt ledsen blir jag då det visar sig att flaskan inte fylls med mjöd, utan mera kolsvart rödvin från Bordeaux. Skit oxå !
Erfarenheter från dragracingen igen, att när man rullar mycket och hårt så får intre organ en jävla tur i kroppen, det kan vara så att en förare ser helt OK på utsidan, kliver ur bilen och vinkar till publiken, men sedan blir liggande på intensiven jävligt länge pga att inre organ ger upp.

Ca 7 dl blod blev det, kanske 8, det kommer in en sköterska efter ett tag då jag larmat.
Orkar inte ligga och balansera flaskan längre, och jag känner lite kallsvett, säger till sköterskan att jag behöver kolhydrater, NU, börjar bli torr i munnen med, shit, det här är bekant, inte igen !
Sen går det fort med dom klassiska symptomen, ringer i öronen, ännu kallare, tar tag i sköterskan hand och säger “sockerlösning NU”.

Ligger ju på rygg så jag ser ju monitorn med mina värden, dvs puls, syresättning av blodet och antal andetag/minut. Syresättningen har jag ju tidigare noterat att den larmar så sköterskan kommer in om den sjönk under ett värde på 95 och 100 var max.
Nu låg jag där på rygg och såg den dimpa ner med en 8 som första siffra samtidigt som min syn blev svart vit, sen blev det svart men jag hörde en sköterska prata med mig hela tiden.
Är du med oss Ulf ? Konstant.

Jag var nog ute och seglade ett tag iaf, men när jag öppnade ögonen igen så hade dom figur rakat mig rätt seriöst lite varstans och monterat en massa elektroder, massa mera nålar i armarna, eller nu hade jag 4st totalt istället för 1 + att det vart riktigt trångt med folk runt britsen.
Ortopedläkaren som jag fortfarande tycker var kanonbra tittade på mig och sa nått i stil med:
“Du får inte skrämma oss så där Ulf!”
Jag tror jag mest log ..

Sen blev det en röntgen till under kvällen och läkaren ville först skicka mig direkt till Mölndal för operation då han sade att där finns dom bästa i landet för denna skadan. Men dom ville skicka mig till Sahlgrenska men där blev det problem med filöverföringen.

Så, minns inte vilken dag, kanske måndag, så kördes jag med ambulans till Jönköping, lastades in i ett ambulansflyg, flögs till F7 Såtenäs och där ifrån till Lidköping där jag hamnade med en lokal revykung som är frireligiös och senil. Det var INTE kul, smärtan OK, höra psalmer, och samma historia om och om igen om när han var med om en film inspelning.
Inte omöjligt att jag kommer vara lika jobbig, men det var mentalt påfrestande.

Efter 2 dagar där fick jag redan på att imorgon ska du till Mölndal för operation kl 13.00
Gött.
Transport ner på morgonen och operationen startade kl 12 redan.
Där ligger man utlämnad på ryggen och en, ja man ser ju bara ögonen, men snygg operationssköterska pratar om det ena och det andra, troligtvis för att man ska vara lugn.
Men det hade vart kul att veta namnet på kvinnan som faktiskt rakat min sädeskanon, eller ?

Vaknar upp och är totalt mega utmattad, orkar inte lyfta skallen från kudden ens och det tar minst 6-7tim innan jag orkar det.
Orsaken är att min blodvärde, det är ju vikten man mäter, ligger på 72 just då. Mitt värde visar sig har legat på 165 då jag lades in i Värnamo. På män ska det väll vara över 130 för att vara frisk.

Allt rullar på bra och all personal är kanonbra, träffar en Håkan på avdelning som jag har massa gemensamma bekanta med så det blir kaffe hos han om en 5-6v då han bor utmed en ball mc väg vi brukar åka då å då.
Enda besvikelsen är resan hem !
Får reda på att idag ska du hem, så kl 12 bokas transport som skall komma kl 14.
Jag räknar med försening, kanske kl 16 och då är jag ju hemma i Lidköping kl 18 senast, 2 tim och 12 mil … kl 23.30 kom transporten och jag led av ångest delux då jag hoppats på att få träffa min dotter ju.
Transporten i sig var OK då dom kom från Skara som är min födelseort och vi hade väll lite att prata om iaf.

Tillbaka i Lidköping så var alla sköterskor toppen och jag fick bra råd från en sjukgymnast.
Vilkoren för att skickas hem var ju att man klara sig hemma, och dom frågade massor om hur mitt hus var utformat och om min sambo mm. Nu har jag faktiskt ingen sambo då min flickvän och dotters mor flyttade några km för fler år sedan då hon inte stod ut med mig. Står lite om det i trådstarten.

Nu är jag hemma iaf, med rullstol, kryckor och en tvättpall, massa morfin och sprutor mot blodproppar.

Höger ben får jag INTE belasta med att stå på det för ytterligare 5v och vänster ben som inte längre har gips utan årtås, som är lite speciellt, det skiten måste jag ha på i 4v till iaf.
Så det ser ju skit fel ut då jag hoppar på “gipset” och inte använder benet som ser helt ut.

Finnas massa mera att berätta. Men nu blev det långt så det räcker….

Bla om när en enligt mig skitsnygg sköterska kommer in med brett leende på läpparna och säger:
-“Nu ska vi ta bort katetern!”

Hmm……