Nej, nu börjar det krypa i kroppen så dags med en lägesrapport kanske !!

I morgon är det på pricken 3 månader sedan jag gjorde en felbedömning på Anderstorp och som många nu vet fick jag en mysig krosskada i höger sida av bäckenet som fläkte sig likt en plyfaskiva, och en finare spricka över hela höften och som bonus uppe på det 3st frakturer i vänster fot. Lite senor i tummen och andra ställen blev överansträngda, samt div inflamationer.

Bike Week kalkylerades bort ganska snabbt, men Falkenberg i augisti har funnits med rätt länge, för det är en av mina favoritbanor.
Kanske för att det var första banan jag åkte MC på?
Kanske för att i Nyhemskurvan var första stället jag råkade dutta i knät, varv efter varv?
Kanske för att det är nog den bana jag åkt flest varv på, dock inte så många som man vill.
Kanske för att man fyller år den helgen?

Förra måndagen var jag på återbesök på Mölndals lasarett och läkare tittade förvånat efter kryckorna då han klev in i rummet, jag svarade lite försiktigt att jag inte använt dom speciellt mycket sista 4v och det kanske var dumt av mig.
Nej då, men han var förvånad över att jag kunde gå så bra och bäckenbenet såg ju fint ut på röntgen, dock skulle nog smärtan i foten var kvar ett tag till, och Alvedon vart ju mesigt, jag skulle gå på tyngre grejor, igen.
Enda gången han tidigare sett någon inte hoppa på kryckor i 3 månader efter liknande skada, vilket är ungefär normalt, var en elit Triathlonutövare som gjort samma sak då han kraschat på trampcykel. Jag hoppades på att det var den goda fysiken som var orsaken till återhämtningen, men det var det inte enligt läkaren. Utan det enda som spelade in var hur mycket man ville komma tillbaka ! Fanns inte muskler i världen som kunde hjälpa till, utan vara pannbenet. Rätt skönt att få höra nått positivt i det hela.
MEN, alltid detta men, om jag vurpar igen och smashar upp benbrottet nu, så är det troligt träben som gäller, och detta fick mig nog att skjuta på en ev. tävlingsdebut framåt i tiden, nästa år kanske ?

Men på söndag, och måndag, och tisdag och… jag 3 dagar lär nog räcka mera än nog för att ta ut mig, så ska jag snurra runt på Kinnekulle Ring. Inte den bästa bana att sladda av på, men nu ska jag ju inte göra det, utan bara hitta självförtroende, förtroende för däck och allt det där andra som snurrar runt i skallen så fort jag ser en kurva.
Barnvagnar, möta en timmerbil med stockar som flyger av, spannmålssträngar, jord från en traktor, mera barnvagnar, varför har barnen rosa cykelhjälmar och vart är deras föräldrar, har jag rätt däckstryck, vart är timmerbilen, hur bra fäste är det i R10 typ 2 på en dålig landsväg, har jag slängt ut katterna, var blir det för middag ikväll ??

Hjärnan vill inte släppa alla risker som finns på vägen och någon sa att det är ett friskhetstecken att känna så här och istället vilja åka bana.

Styrka och kondition är väldigt långt från där den var, men sakta sakta kommer den tillbaka så nästa vår är den nog OK igen, men innan dess vill och måste jag få åka lite fint runt på en bana. Annars blir jag tokig ! Tokigare…. TOKIGASTE !
Men jag kommer iaf att åke med ner till Falkenberg och supporta min lokala SST600 förare på fredag och lördag, för söndagen skall ägnas år att bli ett år äldre, på hemmaplan i år.

Så i år kanske det inte blir nått tävlande, men nästa år… då, då jävlar ska jag gå i mål !

Nu ska jag gå ut och kolla kalltrycket för 50-11e ggn idag….